Bóolkhènt! Welcome! Benvenuto!   + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ is gastòrbet    + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ, bar haban vorlóart an vraünt und an hüutar    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYER, an baarar zimbar, is gastòrbet    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYAR, bar bèllanen hörtan gadénkhan    + + +     Gianni    Ricordo: Gianni Rapelli is gastòrbet    + + +     Gianni    Ricordo di Gianni Molinari    + + +     Gianni    Dar önjar liibar kséll Gianni Molinari is gastòrbet    + + +     Baposte    Benedikt XVI. is ganaamet Gaheertar Kséll   

       © 1997
Oliver Baumann •
Ermenegildo Bidese





Bazzar dar Alten Pèrsien (Sèzkh)
Altpersisches Wasser
LX





Maindar gaarto dar séeln
ist asò griisot, un gadékhet
met visch-grüuname rakhe,
bénn ich lùugen aan.
Allez alte léebet stille saldo vüar.
Naüjez hat nòat,
bénne z süuze gras
bill khèmman bambuu.

Maindar gaarto dar séeln
khimmet nia gakhìllet,
natuura dèstart.
Ast-hénte vorliarnt péechtar.
Allez alte léebet stille saldo vüar.
Naüjez màchatzich
aan, bénne dar bint
bill nemmèar pringan.

Maindar gaarto dar séeln
is schittar dorlèntiget
vomme orken memme hàmare
un in stönnarn leüun.
Allez alte léebet stille saldo vüar.
Naüjez dormüutet,
saüsart von aanséghe
de alten baisen.

Maindar gaarto dar séeln
ist schiar nia bosüuchet
vomme laiblegen.
Dar khopf me burme bachet.
Allez alte léebet stille saldo vüar.
Naüjez poppelt vrisch,
sobia an sprözzle
von dar ünzarn baiden.

Mein Seelengarten
ist so grau, und
fischgrün bemoost,
wenn ich auf ihn schau'.
Alles Alte lebt leise fort.
Neues leidet,
wenn das Süßgras
Bambus werden will.

Mein Seelengarten
wird nie gezähmt,
Natur bequemt.
Asthände nadeln.
Alles Alte lebt leise fort.
Neues sammelt
sich, wenn der Wind
nicht mehr tragen will.

Mein Seelengarten
wird kaum belebt
von Hammerork,
und den Steinlöwen.
Alles Alte lebt leise fort.
Neues verstummt,
summt vor Ehrfurcht
die alte Weisen.

Mein Seelengarten
wird kaum besucht
vom Leibhaften.
Der Gargoylekopf wacht.
Alles Alte lebt leise fort.
Neues sprießt frisch,
wie ein Keimblatt
aus uns'rer Weide.

Il mio giardino dell'anima
è tanto grigio, e
coperto di verde muschio,
quando lo contemplo.
Silenziosamente continua a viver ciò ch'è vecchio.
Ciò ch'è nuovo soffre,
quando l'erba dolce
vuol diventar bambù.

Il mio giardino dell'anima
mai non viene domesticato,
la natura rende pigri.
Le mani dei rami perdono gli agi.
Silenziosamente continua a viver ciò ch'è vecchio.
Del nuovo s'accumula,
quando il vento
non vuol più portare.

Il mio giardino dell'anima
non viene ravvivato
dall'orco col martello,
e dai leoni di pietra.
Silenziosamente continua a viver ciò ch'è vecchio.
Ciò ch'è nuovo ammutolisce,
canterella per rispetto
le vecchie melodie.

Il mio giardino dell'anima
a mala pena viene visitato
dal vivente.
La testa di gargolla sta di guardia.
Silenziosamente continua a viver ciò ch'è vecchio.
Ciò ch'è nuovo germoglia fresco,
come un cotiledone
del nostro salice.





 Oliver Baumann
in Zimbar-Gaprècht dar Siban Komàüne
 14.04.2023

 Oliver Baumann      

Großostheim, 19.03.2023

Traduzione:

Enrico Sartori 29.03.2023







Pilde ...

zurück

 

   + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano   

Nach oben