Bóolkhènt! Welcome! Benvenuto!   + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ is gastòrbet    + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ, bar haban vorlóart an vraünt und an hüutar    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYER, an baarar zimbar, is gastòrbet    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYAR, bar bèllanen hörtan gadénkhan    + + +     Gianni    Ricordo: Gianni Rapelli is gastòrbet    + + +     Gianni    Ricordo di Gianni Molinari    + + +     Gianni    Dar önjar liibar kséll Gianni Molinari is gastòrbet    + + +     Baposte    Benedikt XVI. is ganaamet Gaheertar Kséll   

       © 1997
Oliver Baumann •
Ermenegildo Bidese
Ka-me graabe Epitaph Epitaffio Épitaphe Epitaph
An vallan, langhez, vraiez.
Anlòan in dar baite ane òart,
Ich han nèmear de stèrche zoa zo leban vùudar,
Khòona stèrche nèmear zoa zo bolaiban lèntikh.
Haltan drau d ooghen at-te zait, ba passàart,
Dar-bail dar khorp dor-müüdet laise
Khrìigan kegan kooken, ba sighet-sig nèt,
Met-tame lesten suute, ba machet lachan
De voar-segonghe tüüt-z bulle rècht
Se dèrret de schööndarsten roosen
Un trüübet de seeln von den
Ba habent nèmear khòan gott.
An lèchelle, ba plüümet,
Sobìa an roosa, ba dèrret palle au,
Un anlòan pa maindar lesten nèchte
Ich khlàaghe mine lesten gadachte
Ein Sturz, lang, frei.
Allein im unendlichen Raum,
Ich habe nicht mehr die Kraft zu überleben,
Keine Kraft mehr, am Leben zu bleiben.
Die Zeit, die vergeht, beobachten,
Während der Körper langsam ermüdet
Gegen unsichtbare Dämonen kämpfen,
In einer letzten lächerlichen Aufwallung
Das Schicksal macht es schon richtig
Es verwelkt die schönsten Rosen
Und trübt die Seelen von denen
Die keinen Gott mehr haben.
Ein Lächeln, das blüht,
Wie eine Rose, die bald welk wird,
Und allein in meiner letzten Nacht
Beweine ich meine letzten Gedanken
Una caduta, lunga, libera.    
Da solo nello spazio infinito,
Non ho più la forza di sopravvivere,
Non più la forza di rimanere in vita.
Osservare il tempo che passa
Mentre il corpo si stanca lentamente
Lottare contro i demoni invisibili,
In un ultimo sussulto risibile
La fatalità fa bene le cose
Appassisce le rose più belle
E offusca le anime di quelli
Che non han più alcun dio.
Un sorriso che sboccia,
Come una rosa, presto appassita,
E, da solo nella mia ultima notte
Piango i miei ultimi pensieri
Une chute, longue, libre.     
Seul dans l'espace infini,
Je n'ai plus la force de survivre,
Plus la force de rester en vie.
Regarder le temps qui passe,
Alors que le corps doucement se lasse
Lutter contre des démons invisibles,
Dans un dernier sursaut risible
La Fatalité fait bien les choses
Elle fane les plus belles roses
Et ternit les âmes de ceux
Qui n'ont plus aucun dieu.
Un sourire qui s'épanouit,
Tel une rose, bientôt fanée,
Et, seul dans ma dernière nuit
Je pleure mes dernières pensées
A fall, long, free.    
Lonely in infinite space,
I do not have anymore the strength to survive,
Not anylonger the strength to stay alive.
Watching the time passing
While the body slowly gets tired
Fighting against invisible demons,
In a last laughable burst
Fatality does things well
She fades the most beautiful roses
And tarnishes the souls of those
Who no longer have any god.
A smile that blossoms,
Like a rose, soon faded,
And, lonely in my last night
I cry my last thoughts
Tradüürnt vom-me Oliver Baumann
met-tar richtanten hölfe vomme
Remigius Geiser 2018
Übersetzung: Enrico Sartori 2018
     Charles Baudelaire

 
Traduzione: Enrico Sartori 2018
     Charles Baudelaire

 
Charles Baudelaire
 
Translation: Enrico Sartori 2018
     Charles Baudelaire


Pilde: Enrico Sartori  02.11.2018 (vrait-hof ka Montparnasse)

zurück

 

   + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano   

Nach oben