Bóolkhènt! Welcome! Benvenuto!   + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ is gastòrbet    + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ, bar haban vorlóart an vraünt und an hüutar    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYER, an baarar zimbar, is gastòrbet    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYAR, bar bèllanen hörtan gadénkhan    + + +     Gianni    Ricordo: Gianni Rapelli is gastòrbet    + + +     Gianni    Ricordo di Gianni Molinari    + + +     Gianni    Dar önjar liibar kséll Gianni Molinari is gastòrbet    + + +     Baposte    Benedikt XVI. is ganaamet Gaheertar Kséll   

       © 1997
Oliver Baumann •
Ermenegildo Bidese





Béelz jaar de nacht bar de stille
Einst war die Nacht die Stille
Un tempo la notte era il silenzio





Béelz jaar de nacht bar de stille,
ba hàttich gaschèrmet vriidanten untar dich.
Hèmmest plàasatza mött auzar von kanüun,
hèmmest vaiert dar pöopel de lüuna,
ba khamme von saindar sbachen.
Béelz jaar de nacht bar de stille.

Béelz jaar de nacht bar de stille,
ba hàttich gapòrget untar prukken.
De tüar schraiget as bia an khint
von vorte vomme vìrbuze imme binte,
ba saldo schöon hàtzich galéngart in iime.
Béelz jaar de nacht bar de stille.

Béelz jaar de nacht bar de stille,
ba hàttar gèt an réans.
Hèmmest laüchtent de véestardar
de nacht dar vìrbuze,
tümmel lóofet zo rosse, trottelt nèt.
Béelz jaar de nacht bar de stille.

Béelz jaar de nacht bar de stille,
ba hàttar gabörchet an bantel.
Hèmmest höotart z liicht von dar stéte,
as bia gluut dain mostàtz dar nèchte,
dén, ba hat gahöovet in höltzarn vuuz.
Béelz jaar de nacht bar de stille.

Béelz jaar de nacht bar de stille,
ba khamme memme bintlen von aabande.
Hèmmest maartarnt lant-schammel
iare maan-schau-baagen,
ambia khòondar hàtze gasnàppet umme in hals.
Béelz jaar de nacht bar de stille.

Béelz jaar de nacht bar de stille,
ba hàttich khille khèart zo gèban diar.
Hèmmest stöart lüunach ane maan
z stille gahùntach dar gauden,
Hèmmest schallet timpel dar póom vomme graabe
dar stille imme khréeschane,

bénne,
ja, bénne

z lìllane laüchtan vomme Hòoghen Véestare
vorhòozet z rivaaran dar likke af d èerda.

Einst war die Nacht die Stille,
die dich friedend  zu dir nahm.
Jetzt bläst sie Dunst aus Rohr'n,
jetzt feiert's Volk den Zorn,
der aus seiner  Schwäche kam.
Einst war die Nacht die Stille.

Einst war die Nacht die Stille,
die dich unter  Brücken barg.
Die Tür schreit wie ein Kind
aus Angst vorm Geist im Wind,
der schon immer  in ihm lag.
Einst war die Nacht die Stille.

Einst war die Nacht die Stille,
die  dir einen Schleier gab.
Jetzt erleuchten Fenster
die Nacht der Gespenster,
Lärm  reitet Galopp, nicht Trab.
Einst war die Nacht die Stille.

Einst war die Nacht die Stille,
die dir einen Mantel wob.
Jetzt erhellt  das Stadtlicht,
wie Glut dein  Nachtgesicht,
den, der das Holzbein hob.
Einst war die Nacht die Stille.

Einst war die Nacht die Stille,
die mit dem  Abendzephyr kam.
Jetzt quälen Dorfnarren
ihre Mondsterkarren,
weil niemand  in den Arm sie nahm.
Einst war die Nacht die Stille.

Einst war die Nacht die Stille,
die dich sanft  dir wieder gab.
Jetzt stört mondloses Geheule
die lautlose Jagd der Eule,
Jetzt spricht der Baum  dumpf vom Grab
der Stille in der Schrille,

wenn,
ja, wenn

das lila Leuchten des Hohen Fensters
die Erdung des Begehrens verspricht.

Un tempo la notte era il silenzio,
che t'accoglieva pacificandoti.
Ora sputa esalazioni da cannoni,
ora il popolo festeggia la rabbia,
che dalla sua debolezza derivava.
Un tempo la notte era il silenzio.

Un tempo la notte era il silenzio,
che si nascondeva sotto i ponti.
La porta stride come un bimbo
per paura di spiriti nel vento,
che da sempre dentro si trovavan.
Un tempo la notte era il silenzio.

Un tempo la notte era il silenzio,
che ti procurava un velo.
Ora illuminano delle finestre
la notte degli spiriti,
Il chiasso cavalca al galoppo, non al trotto.
Un tempo la notte era il silenzio.

Un tempo la notte era il silenzio,
che ti tesseva un mantello.
Ora schiariscono le luci di città,
come braci il tuo viso di notte,
quello, che alzò la gamba di legno.
Un tempo la notte era il silenzio.

Un tempo la notte era il silenzio,
che arrivava con gli zeffiri vespertini.
Ora tormentano i buffoni del paese
le loro carrette-mostruose,
perché nessuno li prese in braccio.
Un tempo la notte era il silenzio.

Un tempo la notte era il silenzio,
che t'accolse dolcemente di nuovo.
Ora disturba l'ululare senza luna
la caccia silenziosa del gufo,
Ora cupamente parla l'albero della tomba
del silenzio nello stridore,

quando,
sì, quando

il bagliore color lillà dalla Finestra Alta
promette la messa a terra del desiderio.





 Oliver Baumann
in Zimbar-Gaprècht dar Siban Komàüne
Parìis/Gròazòostarhòam, 07.10.2023

 Oliver Baumann      

Paris/Großostheim, 15.09.2023

Traduzione:

Enrico Sartori 01.10.2023







Pilde Oliver

zurück

 

   + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano   

Nach oben